Sarek närmar sig

Nu är det inte långt kvar till Sarek! Om mindre än en vecka hoppar jag på tåget mot norr. Detta har jag längtat efter, länge!

Det var alltså under förra årets vandring mellan Abisko och Nikkaluokta som jag träffade vännerna Benedicte och Kristoffer. Vi slog följe på kungsleden och pratade om att vandra i Sarek detta år. Jag tyckte 2 veckor, Kristoffer tyckte 7-10 dagar och vi bestämde tillslut 12 dagar inklusive resor. Kristoffer lade in en brasklapp för att han möjligen bara kunde vandra 7 dagar och därför blev vi tvunga att planera en led som gick att avbryta tidigare. Planen var därför att utgå från Saltoluokta, vandra utmed Pietsaure förbi Slugga, ner mot Liehtjitjavrre och Bierikjavrre, vidare söderut för att ta (gen)vägen öster om Låddebakte, genom hela rapadalen till Aktse och sedan kungsleden tillbaka till Saltoluokta. Vi bedömde att 10 dagar för detta var en rimligt uppskattning och att möjligheten till att komma till Aktse på 6-7 dagar där proviant kan fyllas på kunde vara en extra säkerhet.

Tyvärr blev det nu på så vis att Kristoffer blev tvungen att dra sig ur, detta på grund av ett nytt jobb. Mycket ledsamt att mista honom, men vi får hoppas att vi får chans till andra gemensamma vandringar. Jag och Benne fick fortsätta planeringen utan Kristoffer.

Nu när vi inte längre behövde hålla oss till Saltoluokta och 7-10 dagar utan kunde utnyttja alla 12 dagarna till fullo så låg plötsligt hela Sarek öppet. Vilka förutsättningar och chans till planering! 12 dagar och nästan 2000 kvadratkilometer med den mest storslagna vildmark man kan tänka sig. Jag har studerat kartan och tittat på alla tänkbara vägar, tagit diverse böcker till hjälp och räknat på distanser för att försöka få till en så bra vandring som möjligt. Det är svårare än man tror, speciellt om man försöker få med allting man vill se och uppleva, det går helt enkelt inte. Man får också komma ihåg att 12 dagar i vildmarken kan vara mer krävande än man tror och i Sarek finns det inga varma stugor att fly till, ingen proviant att köpa och den mat man har är den man bär med sig från dag 1. Man får helt enkelt försöka planera en led som man tror är lagom, och vänta med resten till kommande vandringar.

Vi kommer inte att ta några toppar på denna vandringen. Ingen utrustning kommer att tas med för detta och Benne har heller inget intresse av det. Möjligen hänger hon med på något mindre berg som man kan vandra upp på, det får vi se. Men jag har alltså inte planerat alls för några toppar eller glaciärer. Turen jag tänker mig går istället utmed med dalgångar och öppnare fjällområden, men jag vill gärna att vi går nära och förbi de stora massiven och genom Sareks mer centrala delar.

I Sarek ligger 7 av Sveriges 12 toppar som överstiger 2000 meter. Jag hoppas kunna göra en tur genom Sarek i framtiden som inbegriper toppbestigningar av merparten av dessa, samt en del andra intressanta berg som tex Saitaristjåhkkå i Pårte-massivet. På årets vandring vore det fint att komma nära så många som möjligt för att rekognosera och ta kort, och för att bara få se dem. Därför tänkte jag att en vandring från Ritsem till Kvikkjokk kan vara alldeles perfekt.

Vi kommer att passera Ahkka nästan direkt, med sin högsta topp på 2015 meter. Vidare fortsätter vi ner genom hela Ruohtesvagge. Vi kommer att gå på södra sidan med utsikt över hela Sarektjåhkkå och dess många toppar. Jag kan bara tänka mig att vyerna här kommer vara alldeles sagolika. Vi kommer sedan följa Rahpajåhkå på södra sidan ner mot rapadalen. Sedan följer vi rapadalens södra sida bort och ner runt Gådoktjåhkkå och vidare söderut utmed östra sidan av Pårte-massivet. Vi kommer sedan att söka vår väg söderut för att ansluta till kungsleden mot Kvikkjokk, alternativt om vi håller oss mer åt väster och kommer ner mot Kvikkjokk från nordväst. Detta tror jag blir en mycket fin vandring. Det finns en hel del större vad utmed sträckan. En del av dessa går att undvika eller förenkla med omvägar, en del är jag fortfarande lite osäker kring. Eventuellt kommer vi att få ändra vissa sträckor beroende på förhållanden, men jag har räknat med extra dagar för att ha god marginal.

För några dagar sedan var jag inne på Naturkompaniet i Malmö för att köpa ett par nya kängor. Markus, som en av expediterna där heter, kom med goda tips på sträckor att vandra i Sarek, tex Guohpervagge och Alggavagge, om man kommer in i Sarek från väster. Särskillt Alggavagge tyckte han var extra fint med många högt belägna gräsplatåer som erbjöd perfekta tältplatser. Detta ska jag givetvis komma ihåg till andra vandringar. Denna gången passar det dock bättre att vandra in från nordväst, dels för att vi kommer med buss från Gällivare och på så vis kan hoppa av i Ritsem, men kanske mest för att jag gärna tar mig en närmare titt på Ahkka uppe i norr.

Kängor ja, mina Meindl Performance som jag köpte för ett par år sedan tog ju in vatten på sista dagen på förra årets vandring från Abisko till Nikkaluokta. Jag var rädd för att de skulle vara redo att kasseras men har ändå använt dem vid ett par tillfällen sedan dess där de fungerat bra, både genom blött gräs och vad. Frågan är bara om man vågar chansa på att ta dem med på två veckor i Sarek. De har gore-tex-membran och jag har blivit varnad för den här typen av kängor då membranet ofta ger sig efter ett tag och att kängan då obönhörligt börjar ta in vatten i allt för stora mängder. Jag gjorde ett ordentligt vattenprov med kängorna och det visade sig att de tog in mer vatten än vad jag ansåg godtagbart. Mest tog de in vatten på ovansidan av skon och strumpan blev rejält blöt.

Jag hade hoppats att jag skulle kunna köpa en kamera inför Sarek detta år men blev nu tvungen att istället köpa mig ett par nya kängor. Detta hade jag förvisso tänkt göra ganska snart ändå men hade hoppats att det kunde vänta lite till.

Jag har sedan en tid tillbaka tittat på Lundhags Syncro High som verkar vara en otroligt fin känga. Folk har bara gott att skriva om den och verkar extremt nöjda. Jag gick ner till naturkompaniet på lunchen häromdagen för att ta mig en titt på dem och blev totalt såld. Vilken otroligt fin känga! Jag blev helt enkelt tvungen att köpa mig ett par. Jag tjongade på en omgång vax på dem och tog mig en träningstur med 25 kg igår i regn och rusk och de kändes helt perfekta. Jag är mycket glad för mina nya kängor, om än lite ledsen över att jag inte kommer kunna köpa någon kamera inför Sarek. Kanske kan jag låna en av någon snäll person.

Imorgon ska jag in på naturkompaniet och försöka köpa det sista, nämligen ett par strumpor, tarp, ett gäng drysacks i olika storlekar samt frystorkad mat. Jag ska även införskaffa all övrig mat och göra en provpackning. Jag hoppas landa på 18 kilo vilket skulle vara väldigt bra för 12 dagar med tält.