Lite om min bakgrund, del 1

Jag var elva år när jag första gången fick uppleva fjällmiljö. Det var 1987 och min morfar hade hyrt (eller lånat) en stuga i Jämtland, Renhornet, dit nästan hela släkten tog sig för en vecka i fjällen. Jag var inte speciellt intresserad av varken natur, fjäll eller vandring men tyckte ändå mestadels att det var roligt. Vi gick till toppen av renfjället samt Åreskutan, och min två år äldre bror Calle och min pappa tog sig även uppför Välliste.

Min morfar har varit mycket i Jämtland och Lappland både sommar- och vintertid och ville nog introducera fjällen för oss övriga. Vi återkom till Renhornet ytterligare en sommar men mitt intresse väcktes aldrig riktigt hos mig denna gången, även om jag fick en fin introduktion.

Någonstans på Renfjället, Jämtland. Jag är överst
i mitten, min morfar står längst till höger. Året är 1987.

Det skulle dröja till 1992 innan jag åter fick bekanta mig med fjällen. Denna gången var det husvagnssemester med familjen till Nordkap, upp genom Sverige och ner genom Norge. Det var en mycket trevlig resa och jag kommer väl ihåg Torne träsk och Abisko som vi körde förbi.

Sedan passerade hela 90-talet utan att jag tänkte så värst mycket på fjällen. Min bror hängde med morfar ett par gånger både till kungsleden och padjelanta. 2002 frågade de om jag ville följa med till Abisko för att bo där en vecka och göra dagsutflykter. Jag hade inte något annat för mig och nappade. När vi steg av tåget i Abisko tittade jag omkring mig på fjällvärlden och kände igen mig från 1992, och tänkte inget särskilt om det. Vår första utflykt blev Njulla där jag och Calle åkte linbana och morfar och Birgit vandrade till toppen. Jag och Calle gjorde även en tur till Kårsavagge och sjöarna där för att fiska. Jag minns att jag hade mycket dålig utrustning och fick ont av både skor och ryggsäck. Det slutade med att vi köpte nya kängor och ryggsäck i shopen i Abisko som min bror betalade. Ryggsäcken, en Haglöfs Tight, har jag kvar än idag och använder dagligen.

Det var först efter ett par dagar i fjällen som jag verkligen började tycka om det! När det där otroliga lugnet hade lagt sig och man blivit av med den stress man nu hade och kunde njuta av den storslagna naturen och känna sig ett med den, då började jag inse att jag nog gillade fjäll och vildmark trots allt. Jag fick syn på ett berg söder om Abisko, Tjåmuhas, som jag fick en otrolig lust att gå uppför. Berget mäter 1743 meter och jag föreslog för min bror att vi skulle försöka ta oss upp. Han sa direkt nej och menade på att det var en dags-etapp bara till foten av berget och att vi dessutom inte hade utrustning eller kunskap för att ta oss upp. Jag fortsatte tjata med alla möjliga galna idéer på hur det skulle gå till men det var lönlöst. Morfar blev snart inbegripen med mina planer och även han avrådde bestämt oss från att bege oss mot Tjåmuhas. Jag tvingades inse att det inte skulle bli något av berget denna gång. Så här i efterhand kan jag ju inse att de båda hade rätt.

Vi gjorde även en del turer med STF, bland annat en grott-tur där vi fick krypa djupt in i en grotta och utforska, samt en tur längst malmbanan och Rombak till Narvik. Bägge var fantastiska turer som jag varmt kan rekommendera (jag vill minnas att de har dessa guidade turer kvar fortfarande).

Jag någonstans mellan Abisko och Kårsavagge. Året är 2002.

Innan vi åkte hem tittade jag många gånger mot Tjåmuhas och dess svarta snötäckta topp och tänkte att jag en dag skulle återvända för toppen. Jag var mycket nöjd med resan och även enormt glad över att ha upptäckt fjällvärlden! På tåget hem var jag övertygad om att jag skulle återvända hit mycket snart. Det skulle dock komma att dröja 8 år.