söndag 24 juli 2011

Premiärklättring på egna rep!

Jag och Håkan begav oss till Snuvestuan för att på egen hand klättra. Vi har nu klättrat i hallen (Malmö Klätterklubb) 2-3 gånger i veckan i några månader samt följt med klubben ut då de arrangerat klättring. Nu hade Håkan köpt rep, slingor, några skruvkarbiner och lite andra småpinaler för att vi ska kunna ge oss ut på klipporna på egen hand. Vi åkte till Snuvestuan som vi tänkte var ett bra ställe att börja på. Där finns träd att bygga ankare på vilket passar oss då vi ännu inte har skaffat kilar eller kamsäkringar.

Tidigare har vi alltid klättrat på andras ankare när vi varit ute (med undantag för vårdberget en vecka tidigare, men där finns fasta ankare som är borrade i berget) och nu var alltså första gången på egna ankare, vilket förstås känns lite speciellt. Vår premiärklättring, kan man säga!

Jag har byggt ankare tidigare men bara med överseende av
instruktörer och andra. Detta var mitt första riktigt egna och
som vi sedan klättrade på på eget bevåg. Kan tyckas bagatellartat,
men fortfarande en milsten för oss som kändes speciell.
Andra ankaret. Dubbelt halvslag gör det enklare att justera
repets längd. Detta lärde jag mig förra gången vi var här
med klubben och jag studerade deras teknik.
Repet går sedan över kanten till centerpunkten
i vilket repet man klättrar på fästes.
Klippan är cirka 8 meter hög. Lagom för oss nybörjare. Håkan
tog det säkra före det osäkra och lät mig få börja klättra.
Det var otroligt roligt att börja klättra på eget rep! Vi härjade på klippan hela dagen på 5 olika leder, hur många uppklättringar det blev vet jag inte men vi var ganska möra framåt kvällen. Vi klättrade till sen kväll och tältade sedan uppe på klippan för att fortsätta dagen därpå. Efter lunch på söndagen var vi nöjda och begav oss hemåt. Vi gjorde även en liten detour för att ta oss en titt på Soffabacken, en annan klippa i närheten, men på grund av usel vägbeskrivning kom vi aldrig rätt. Eller möjligen berodde det på oss, det får vi aldrig veta. Fel hamnade vi hur som helst och det blir till att fråga på klubben hur man tar sig dit.

En mycket lyckad premiärtur! Nu blir det till att klättra så mycket vi orkar och hinner för att ha roligt och för att skaffa oss välbehövlig erfarenhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar