Lite om min bakgrund, del 2

2007 hade det gått 5 år sedan min senaste fjällvistelse och jag hade nästan glömt bort mitt intresse. Vi den här tiden arbetade jag framför en dator dagarna i ända (gör fortfarande) och hade dessutom spelat World of Warcraft de senaste två åren och jag kände mig rejält trött på datorer och skärmar. Jag kände att jag ville göra något helt annat och helt plötsligt en dag när jag satt och dagdrömde kom jag att tänka på fjällen och att jag naturligtvis skulle se till att komma ut på en vandring! Jag började fundera på om jag kunde ta mig upp för Kebnekaise och blev bara mer och mer sugen på att bege mig till Lappland. Jag läste en massa på nätet om kungsleden och Kebnekaise, och tog reda på så mycket jag kunde om fjällvandring. Jag studerade olika packlistor och funderade över vilka grejor jag behövde införskaffa. Jag pratade med olika bekanta om att vandra kungsleden från Abisko till Nikkaluokta inklusive en bestigning av Kebnekaise men ingen var riktigt med på idén. Vandringen lät bra men ingen ville veta av några berg. Till slut beslöt jag och min bror att vandra Kungsleden, och sedan skulle vi se hur vi gjorde med Kebnekaise. Vi planerade vandringen för augusti 2007.

Jag var nu fast besluten om att börja vandra regelbundet samt att bestiga toppar och insåg att jag behövde en del utrustning. Jag började lägga alla mina pengar på detta samt tog även lån för att kunna köpa en grundutrustning. På den här tiden bodde jag i Sundsvall och personalen på naturkompaniet var vänliga och hjälpsamma och hjälpte mig med både tält, sovsäck, regnkläder, kängor, ryggsäck, kök och en massa andra pinaler. Ett trangia-kök, liggunderlag samt en del andra saker köpte jag på Clas Ohlson, och snart var jag redo för att ge mig ut i naturen! Jag gjorde ett par testturer upp på norra berget men behövde en längre tur där jag kunde övernatta en eller två nätter, och fann till slut Gusturleden. Det är en 4 mil lång runt-gående vandringsled utanför Sundsvall och på midsommarhelgen hade jag inget annat för mig utan packade ryggsäcken och gav mig till fots iväg mot leden.

Utan att göra historien för lång kan jag nämna att det var en otroligt lärorik tur. Jag gick med drygt 20 kilo och var fullständigt utmattad på tredje dagen. Det var till slut så illa att jag kunde gå endast ett hundratal meter i stöten innan jag rasade ihop, och jag fick till slut ringa en taxi som tog mig till Sundsvall och hem. Jag hade även lidit av vattenbrist när jag inte hittade vattendrag, och jag drack dåligt sjövatten vilket inte är vidare trevligt. Väl tillbaka i Sundsvall köpte jag mig ett vattenfilter för att inte råka ut för samma elände igen.

Jag förstod att jag var alldeles för dåligt tränad för dylika strapatser. Jag hade nyligen fyllt 31, levt framför datorn och ätit skräpmat i många år samt rökt och snusat som en borstbindare fram till januari 2007 då jag helt slutade med nikotin. Avsaknaden från motion och nikotin kombinerat med skräpmat och datorsittande hade gjort att jag gått upp rejält i vikt och vägde nu runt 95 kilo. Jag insåg att jag var tvungen till att börja träna om jag skulle kunna vandra och bestiga berg, dessutom ville jag börja leva mer hälsosamt och inte känna mig som en soffpotatis.

Min bror fick bekymmer med sin semester och det blev aldrig tillräckligt med tid för att vandra det året, vilket jag minns gjorde mig väldigt besviken. Vi började planera för 2008 istället och på vintern däremellan började jag löpträna men fick fort problem med mina knän och ledbandsinflammation, och hade svårt för att få kontinuitet på träningen.

Jag satt ofta och tittade på dokumentärer om berg och klättring och blev otroligt sugen på att klättra 8000meters-berg som Mount Everest. Det var något som tilltalade mig något enormt när jag såg bilderna från Himalaya och den alpina klättringen, men jag visste ju samtidigt att jag var många år ifrån att kunna företa mig något sådant. Jag bestämde mig i alla fall för att börja med Kebnekaise och se hur det skulle gå.

Lite om min bakgrund, del 1

Jag var elva år när jag första gången fick uppleva fjällmiljö. Det var 1987 och min morfar hade hyrt (eller lånat) en stuga i Jämtland, Renhornet, dit nästan hela släkten tog sig för en vecka i fjällen. Jag var inte speciellt intresserad av varken natur, fjäll eller vandring men tyckte ändå mestadels att det var roligt. Vi gick till toppen av renfjället samt Åreskutan, och min två år äldre bror Calle och min pappa tog sig även uppför Välliste.

Min morfar har varit mycket i Jämtland och Lappland både sommar- och vintertid och ville nog introducera fjällen för oss övriga. Vi återkom till Renhornet ytterligare en sommar men mitt intresse väcktes aldrig riktigt hos mig denna gången, även om jag fick en fin introduktion.

Någonstans på Renfjället, Jämtland. Jag är överst
i mitten, min morfar står längst till höger. Året är 1987.

Det skulle dröja till 1992 innan jag åter fick bekanta mig med fjällen. Denna gången var det husvagnssemester med familjen till Nordkap, upp genom Sverige och ner genom Norge. Det var en mycket trevlig resa och jag kommer väl ihåg Torne träsk och Abisko som vi körde förbi.

Sedan passerade hela 90-talet utan att jag tänkte så värst mycket på fjällen. Min bror hängde med morfar ett par gånger både till kungsleden och padjelanta. 2002 frågade de om jag ville följa med till Abisko för att bo där en vecka och göra dagsutflykter. Jag hade inte något annat för mig och nappade. När vi steg av tåget i Abisko tittade jag omkring mig på fjällvärlden och kände igen mig från 1992, och tänkte inget särskilt om det. Vår första utflykt blev Njulla där jag och Calle åkte linbana och morfar och Birgit vandrade till toppen. Jag och Calle gjorde även en tur till Kårsavagge och sjöarna där för att fiska. Jag minns att jag hade mycket dålig utrustning och fick ont av både skor och ryggsäck. Det slutade med att vi köpte nya kängor och ryggsäck i shopen i Abisko som min bror betalade. Ryggsäcken, en Haglöfs Tight, har jag kvar än idag och använder dagligen.

Det var först efter ett par dagar i fjällen som jag verkligen började tycka om det! När det där otroliga lugnet hade lagt sig och man blivit av med den stress man nu hade och kunde njuta av den storslagna naturen och känna sig ett med den, då började jag inse att jag nog gillade fjäll och vildmark trots allt. Jag fick syn på ett berg söder om Abisko, Tjåmuhas, som jag fick en otrolig lust att gå uppför. Berget mäter 1743 meter och jag föreslog för min bror att vi skulle försöka ta oss upp. Han sa direkt nej och menade på att det var en dags-etapp bara till foten av berget och att vi dessutom inte hade utrustning eller kunskap för att ta oss upp. Jag fortsatte tjata med alla möjliga galna idéer på hur det skulle gå till men det var lönlöst. Morfar blev snart inbegripen med mina planer och även han avrådde bestämt oss från att bege oss mot Tjåmuhas. Jag tvingades inse att det inte skulle bli något av berget denna gång. Så här i efterhand kan jag ju inse att de båda hade rätt.

Vi gjorde även en del turer med STF, bland annat en grott-tur där vi fick krypa djupt in i en grotta och utforska, samt en tur längst malmbanan och Rombak till Narvik. Bägge var fantastiska turer som jag varmt kan rekommendera (jag vill minnas att de har dessa guidade turer kvar fortfarande).

Jag någonstans mellan Abisko och Kårsavagge. Året är 2002.

Innan vi åkte hem tittade jag många gånger mot Tjåmuhas och dess svarta snötäckta topp och tänkte att jag en dag skulle återvända för toppen. Jag var mycket nöjd med resan och även enormt glad över att ha upptäckt fjällvärlden! På tåget hem var jag övertygad om att jag skulle återvända hit mycket snart. Det skulle dock komma att dröja 8 år.

Välkommen till min blogg

Detta är alltså min nya blogg där jag kommer att skriva om mina äventyr och expeditioner. Jag hoppas det kan vara av intresse samt inspirera andra att ge sig ut i naturen.