Träningen gick ner något i intensitet efter Mont Blanc men pågår nu för fullt igen. Jag har kommit i kontakt med lite fler människor som gillar att sticka ut och klättra och vi försöker komma ut så ofta som möjligt. Vi är ett gäng på runt 8 personer som brukar klättra tillsammans och ett härligt gäng är det! Det börjar bli ganska ruggigt väder för klättring utomhus nu men vi har ändå fått många fina dagar ute på klipporna.
 |
| En riktigt fin dag vid Kullaberg 12 november. Här säkrar Lev mig. |
 |
| Här ses Håkan säkra Lev vid Snuvestuan 19 november. |
 |
| Jag och Minerva vid Soffabacken 26 november. |
 |
| Fredrik leder. Soffabacken 26 november. |
 |
| Här har jag lyckats ta mig upp en bit. Soffabacken 26 november. |
Jag har utökat tränings-repertoaren med skridsko och ishockey, vilket är enastående roligt. På helgerna brukar jag åka 2-3 timmar skridsko i ishallen, vilket är välbehövlig träning för ishockeyn då jag knappt stått på skridskorna på 15 år. På onsdagar spelar jag ishockey 2-3 timmar i samma hall med en del kompisar jag träffat där. Perfekt när man kan göra något roligt av träningen och ishockey är väl det roligaste som finns, tror jag.
 |
| Kockums Fritid. Här kan man skrilla runt hur man vill. Får se om jag kan ta lite bilder från ishockeyn vid tillfälle. |
Jag har även varit vid Häckeberga ett par gånger för att hitta en riktigt bra terrängrunda på 10-15 kilometer. Tanken är att det ska vara mycket branta backar och snårig och stenig terräng så både spänst och balans får sitt. Jag var ute igår och försökte hitta fler bra ställen att springa på och lyckades med konststycket att trampa ner mig till midjan i ett kärr. Jag trodde att tuvan skulle hålla min vikt och försökte vräka mig över ett sankt parti men alltså med mycket dåligt resultat. Resten av löprundan fick jag se till att röra på mig så jag inte blev kall. Jag tänkte på historien jag hörde i Sarek, om mannen som ramlat vid ett vad, blivit blöt och förlorat sin packning, och fick springa i över ett dygn för att komma till en stuga. Jag behövde bara springa i kanske 40 minuter och det var förstås aldrig någon fara. Jag höll mig varm, och när rundan väl var slut hade jag ju hittat ett par nya stigar, både bra och dåliga!
Det pågår även en hel del teori kring klättring och alpinism för tillfället, jag läser så mycket jag kan om ämnet och tänkte börja praktisera alla tekniker och tillvägagångssätt så fort jag köpt nödvändig utrustning. Det handlar mycket om hur man knyter in sig och kamraterna för olika miljöer/faror och hur man säkrar och bygger ankare. Även glaciär och sprickräddning är viktiga kunskaper, precis som navigering, risk- och väderanalys, tidsuppskattning, snöförhållanden, lavinkunskap, ja listan kan göras väldigt lång. Jag läser så mycket jag kan och hinner och försöker ta tillvara det som känns viktigt och relevant i nuläget. Det går inte att lära sig allt på en gång förstås, men det kan vara bra att ha läst och fått en uppfattning om vad jag behöver träna på och lära mig mer om.
Efter att ha läst några böcker står det redan klart att det var ganska mycket jag tänkte fel på vid Mont Blanc. Som till exempel att träna self-arrest med stegjärnen på. Det är faktiskt inget vidare bra alls, något som Sara förstod redan då (hon tog av sina) men där jag var av en annan uppfattning. Stegjärnen kan ge hemska stukningar och brott om de får plötsligt tag medan man faller. En annan sak som Emil och Sara gjorde rätt och som jag gjorde fel var att jag hade en rem på min isyxa när vi gick uppför i snön, även detta är fel har jag insett i efterhand. Det är bättre att lita på sitt grepp och kunna byta hand med yxan fort än att stå mitt under klättringen och klanta med remmen. Om alla i replaget ska göra detta tar det värdefull tid, och tid är ofta en ytterst viktig faktor. Även de tekniker vi använde oss av då vi gick som replag var i många avseenden tveksamma, främst hur vi använde repet. Det bör under alla omständigheter knytas så man har snabb och enkel tillgång till mer rep vid behov, eller mindre rep, vilket läge man nu står inför. Det är viktigt att snabbt kunna byta taktik beroende på hur vägen framför ser ut, och här krävs ju också att man faktiskt kan handskas med repet på en vant och inövat sätt så man inte står och fumlar och spiller dyrbar tid. Ja vi gjorde faktiskt rätt mycket galet även om vi var ordentligt försiktiga och efter omständigheterna bra förberedda. Man lär så länge man lever, och det är väl trots allt bättre att lära sig via böcker och kurser än under skarpa lägen.
 |
| En del av de böcker jag läser eller har läst. Mycket värdefull information och erfarenhet finns att hämta! |
