Jag har klättrat i 1 ½ år nu och har visserligen gjort vissa framsteg, men känner mig fortfarande kass på den tekniska och akrobatiska biten, för att inte säga usel. Trots ihärdigt kämpande så har jag fortfarande mycket svårt för att hitta rätt teknik, speciellt när det blir överhäng. Som en klant hänger jag och blir trött i armarna alldeles för fort och måste backa ur. Jag har tränat inomhus vid MKKs (Malmö Klätterklubb) lokaler 1-2 gånger i veckan för att råda bot på detta och bli bättre men jag tycker mig göra mycket små framsteg, om ens några. Jag har dålig styrka i fingrar och underarmar och ännu sämre teknik och det verkar inte ligga mig för att klättra. Jag har länge vetat att jag inte är någon talang men jag har tänkt att jag får träna mig så bra jag kan. Jag tycker inte om att klättra inomhus eller knappt ens ute på klippa men behöver träningen för att kunna vistas ute i bergen. Jag längtar till bergen och vinterns isleder men om jag ska ha något där att göra så är det bara att bita i det sura äpplet och träna.
Klättring handlar om att använda hela kroppen för att underlätta arbetet. Hur man balanserar kroppen åt olika håll och ändrar sin tyngdpunkt samt hur man hittar att utnyttja olika grepp på bästa vis är avgörande för om man tar sig uppför en klippa. Duktiga klättrare verkar ha en medfödd känsla för detta och rör sig graciöst uppför klippväggarna på ett sätt som får det att se enkelt ut. Jag har studerat många av dem noggrant och även läst en hel del böcker i ämnet men har väldigt svårt för att själv hitta rätt teknik. Många gånger efter att ha kämpat med ett till synes omöjligt krux råkar jag plötsligt tursamt krångla till någonting och plötsligt blir det enkelt att komma vidare. Rätt vinkel, rätt balans, rätt tryck på rätt ställe, något ben som motvikt någonstans och plötsligt är det en baggis att ta sig uppför. Jag behöver få rutin på att klättra så jag snabbare hittar rätt lösning på varje "problem" istället för att bli trött och rädd och tvingas backa ur.
Vad är det som gör vissa klättrare så bra? Är det någon medfödd känsla för hur man balanserar kroppen och använder den lilla friktion man nu kan hitta? Har de tränat lika mycket som jag tycker mig behöva göra? Startade de mycket tidigare och fick på så vis in klättringens grunder redan som barn? Jag vet inte, men jag har varit nedslagen många gånger efter träningspassen vid MKK och ibland tänkt ge upp.
Men jag ska inte ge upp. Jag får helt enkelt träna mycket hårdare och mycket mer. Man ska träna mest på det man är sämst på. Det ligger ett par artificiella boulderingstenar en bit från mitt jobb, i Stapelbäddsparken i Malmö. Jag fick idén att stanna där en timme varje kväll efter jobbet för att träna på tekniken. Tanken var att köra på stenhårt i 2-3 veckor och se om det kändes som att det gav någon förbättring. När jag för någon dag sedan stack dit för första gången blev det en stor besvikelse. Det var inte alls så välordnade leder som man kunde tro. Det flest grepp var nedskruvade och man fick leta länge för att hitta något som gick att klättra på. Upp gick säkert att klättra på många ställen men jag ville ha bra träning för överhängsklättring och det hittade jag inte någonstans. Efter någon halvtimme gav jag upp och åkte hemåt istället. Mycket synd. Jag flyttar hursomhelst in till Malmö snart och har skaffat en lägenhet som ligger väldigt nära MKK och kommer därför att kunna träna klättring hur ofta jag vill. Jag hoppas att jag på sikt ska bli en bättre klättrare. Det behövs verkligen.
